fan de gick ju inga bussar idag. inte imorn (för då ere julafton), å inte förns den 27e. så ja vet inte. förr i tin va kyrkan aldrig låst. de e den nu. för ja ha känt på dörrn. aja de e väl bara å tänka på en timmerstuga i fjällen med mke snö, en brasa,nåra vänner så kanske allt bli bra igen. eller så börjar man knarka, haha jag vet inte. de e som så fult att det blir fint på nåt vis. jag skulle önska att jag kunde leva varje dag fullt ut & älska tills jag dog. men icke.

rock on!/ Larsdotter

jag är 15 igen. allt jag gör & säger är fel. men inget har konsekvenser. jag längtar efter nånting, jag är inte säker på att jag vet vad det är. nånstans långt in njuter jag av att bara slänga mej ut, utan nånting mjukt att landa på. skillnaden är att när jag var 15 & slog i marken gjorde det inte ont. det gör det nu. det känns nu precis som då, men nu vet jag att det jag känner är sanning. jag vill ju bara iväg. bort bort bort, fan jag vill ta vägen nånstans. men det finns ju ingenting. jag väljer mellan ensamhet & helvete. helst skulle jag välja ensamhet, men är dömd att leva i ett helvete i några veckor. sen när jag kommer till ensamheten, kommer det att bli jävligt ensamt, när jag får ta konsekvenserna av mina handlingar. jag vet ju faktiskt inte vad jag vill. alla kräver jämt att jag ska ge tid, men är adlrig beredd att ge mig...

det kanske finns en tid för allt som sker under himlen, men min tid den lär ju aldrig komma.

jag skulle vakna mitt i natten & gå upp å ta en lång promenad

jag skulle låta blicken möta andra ögon i en främmande stad

jag skulle inte ha så bråttom med att träffa någon ny

jag har rätt mycket med mig själv precis som du

jag skulle andas i det tomrum som blev över om du lämnar mig nu.

adam är min bästa vän. nu har jag sagt de helt öppet, även om jag oftast skäms över den sanningen ;)

ja tyck 18 and life ä så jävla bra idag. jaa de tyck ja. idag ha vare en bättre dag. ha bara hatt teori. individuella lektioner... :) igår ville ja som elda upp nån. men de gjorde ja inte. brände mej själv istället. de bli ju lätt så.

hoppas ja på varma macker ikväll med en kär vän. man få som hålla det som ä värdefullt högt... and it´s 18 and life to go.

rock on!/ Larsdotter

för de mesta tyck ja de känns litte motigt nuförtin. jaa de e som om de roliga va roligt, men de varade inte speciellt länge. dessutom så börjar insikten komma om att det aldrig nånsin kommer bli bättre. de e klart att de gå upp å ner, men där ja ä nu så gå de mest ner. jag vet inte, lyckan kanske inte är ämnad mej, men man vill som veta. man vill försöka & förtjäna. de e ju inte så att ja ä direkt olycklig. de ha funnits många sämre stunder herre min je. de krävs int mycke för att ja ska bli nöjd, de krävs mycke för att ja ska va lycklig. lycklig, de ä man ju så sällan nuförtin ändå så.

ja tyck faktiskt int att de ä körnschtigt folke bli bitter. de va alla förr. nuförtin ä folke mest lat. skyll på barndomen gå ju bra, å på den smala vägen som man aldrig vågade ta. skyll på små egentligen obetydliga ting nu för att dölja att man aldrig vågat hoppa.

jag har hoppat. så ja ha inget å skyll på. den enda jag kan skylla på är min sämre hälft. den som regerar & är störst. dessutom har den växt på senare tid. jag som varken vågar släppa tag eller hålla fast. jag kastar mej ut å ångrar mej när de e försent. jag vågar som aldrig vara på riktigt. försöker och misslyckas å sen kan jag heller inte ta det.

de känns ju som motigt då man vet att den bästa tiden av ens liv är förbi...

fast skönt å veta att man gått igenom det jobbigaste...

folk tror nog att jag vill skylla ifrån mej, och de vill jag. men innerst inne så vet jag att jag är orsaken till sanningen & världens alla eländen.

rock on/ Larsdotter