några söta bilder från då dom hade maskis på dagis.

är dålig på få över bilder från kamera till dator.

almalowa som har sina rötter i junsele & en morfar som varit scheriff,

så fick hon va en tuff cowgirl. supersöt i sin stora hatt :)

mamma va ju såklart tvungen att testa hatten.

Det är dom flesta av oss människor. Men skön, det är inte alla. Men min dotter uppfylleralla dessa kvalifikationer.

Som plåster på såren för att hon fått en allergisk chock på det allergisanerade dagiset, köpte jag en cowboyhatt och en docka. Hennes första docka. Hon är snart 1,5 å

Hon blev rädd. Började gny och puttade bort den. Jag lät den stå framme på vardagsrums bordet hela dagen men hon var inte intresserad.

Hatten tyckte hon bara va kul då jag hade på mej den, för själv såg hon inget i den. För stor. Nu ska vi storhandla, det brukar va månaden mardröm.

Fröken "Kan själv" har varit ute på äventyr. Men den här gången åkte hon allt dit. De e många trappsteg vilket även Kan själv insåg. Mamma fick bära. Jag har fått en dotter med både framåtanda och målmedvetenhet. Kanske en dag en bra säljcoach :)

Älskar dej Kan själv.

Allt jag vet är att tiden är en värdefull sak, att se den flyga förbi som en

klockpendel svingar, att se den räkna ner till livets slut, att se klockan ticka bort livet. ..

Jag såg det aldrig ovanifrån, såg bara tiden gå rakt ut genom fönstret.

Försökte stanna kvar, men visste inte att jag slösade bort allt,

bara för att se allt  försvinna.

Jag höll allting inom mig men trodde jag försökte- saker föll på plats.

Vad det betytt, kom att bli ett minne blott av en tid när jag kämpade hårt och tillslut kom väldigt väldigt långt.

Jag var tvungen att falla, att förlora allt.

Av motgång blev jag nedtryckt,

som om jag var någon motgångens egendom.

Kommer ihåg alla gånger livet bråkat med mej.

Ska jag slå tillbaka?

Förvånad själv att jag tagit mej hit.

Saker är inte vad dom förut var.

Många skulle inte känna igen mej längre.

Jag var tvungen att falla,

att förlora allt.

DET SPELAR ROLL HUR HÅRT MAN FÖRSÖKER!

har alltid skrivit att den 1:a november känns det som om ingenting spelar nån roll.

men det gör det. jag är stor nu. stor...25 år och 78 kilo...

men vi kommer inte ifrån att det inte bara är ett datum i almanackan.och det kommer att göra lite mer ont än alla andra datum. man kan dö av mindre smärta. samtidigt kunde det slutat sämre, men vad sämre är kan bara jag själv bestämma.

när mina ögon vilar ikväll, kommer det bakom ögonlocken fladdra förbi bara fina bilder. på alma. mina fina almalowa. på mina underbara föräldrar & på min syster.

det finns inte en timme i mitt liv jag skulle vilja ha ogjord.

jag vill leva med allt, tur, för det kommer jag få göra också.

och alla andra dagar i resten av mitt liv.

det går bra, för det finns liksom ingen valmöjlighet.

men jag är tacksam över att det finns en tid att reflektera och en tid att respektera.

det är inte livet i sig, utan att leva jag respekterar. och det finns inget jag värdesätter så högt som att leva.

det vackraste och mest värdefulla jag har går inte att röra vid.

jag har mina skäl att vara bitter, men jag har ännu fler skäl att vara lycklig.

alla kan undra och det sköna är att jag behöver inte förklara nånting.

tack för att världen ser ut som den gör, för jag vill inte leva i en värld som är perfekt, för jag skulle inte platsa där.

tio år går snabbt men ändå har inte mycket förändrats.

ibland känns det som att de är alla andra står still. eller att det är jag som rör mej väldigt snabbt?

egentligen är det ingenting, ingenting med mej.

det är bara det att… det ironiskt nog är 1a november i år igen.

p.s idag blir det inget citat för det finns inget citat som är värd att nämnas den 1a november...

pappa mamma linn

men framför alla & för alltid-

almalowa