Känner att det är dags att presentera mej själv eftersom jag ofta förekommer här i bloggen. Jag som skriver är alltså Nilsson, för att vara mer exakt Annacarin Margareta Nilsson...alternativt Pyret, Pytte, Nisse, Maggan eller som ni känner mej Nilsson. Kärt barn har många namn som man säger, och kär de är jag. Jag hade tidigare en nyckelroll i manshatarklubben eftersom jag stöttar Larsdotter i vått och torrt, men så efter en sommar med total avsaknad av romanser så ramlade jag över Ramselebon och fick ligga i framstupa sidoläge i en vecka för att återhämta mej..men men nog om detta.

Jag är lite utav Larsdotters mentor här i livet eftersom jag är en väldigt klok kvinna i mina bästa år, med kalla händer men ett varmt hjärta.

Om det nu är det så att Larsdotter har gått och skaffat sig nån som hamnar på plats nr 1 före mej, kommer det inte att gillas men jag kommer att låta hon hållas ett litet tag till.

Men idag har vi iaf haft en riktig ta igen förlorad tid dag då vi har hittat på lite allt möjligt så som att dra kortet, drucke kaffe, snattat, ätit middag och kollat på småstadsliv. Nu ska vi åka till IKSU och träna lite eftersom vi börjar bli till åren och inte vill bli dumpade för några smala blondiner med silikonbröst...för sånt händer hela tiden eftersom karlar ofta tror att gräset är grönare hos grannen. Och skulle jag eller Larsdotter bli dumpade nu så kan nog inget rädda oss från manshateriet. Någonsin!!