Direktlänk till inlägg 29 september 2007
allt Y gjorde fick mej att känna mej helt jävla levande. allt Y sagt gjorde allt lite bättre. att Y bara fanns, att jag visste att Y fanns, gjorde mej ännu lite tryggare. med Y kunde allt bara vara så rätt. för Y har alltid haft den känslan för när det passar sej. och vad som passar sej. med Y ä man speciell för Y är stark & oberäknelig. men alltid blir de överraskningar. den ena bättre än den andra. de enda man kunde va säker på ä att de alltid skulle va jag.
Y & jag!
de ä de som skiljde Y från alla andra bokstäver på den tiden Y var Y och inte X...
jag saknar Y.
för Y rockade hela min jävla värld, men de visste nog inte Y om...
y...