Direktlänk till inlägg 23 december 2007
jag är 15 igen. allt jag gör & säger är fel. men inget har konsekvenser. jag längtar efter nånting, jag är inte säker på att jag vet vad det är. nånstans långt in njuter jag av att bara slänga mej ut, utan nånting mjukt att landa på. skillnaden är att när jag var 15 & slog i marken gjorde det inte ont. det gör det nu. det känns nu precis som då, men nu vet jag att det jag känner är sanning. jag vill ju bara iväg. bort bort bort, fan jag vill ta vägen nånstans. men det finns ju ingenting. jag väljer mellan ensamhet & helvete. helst skulle jag välja ensamhet, men är dömd att leva i ett helvete i några veckor. sen när jag kommer till ensamheten, kommer det att bli jävligt ensamt, när jag får ta konsekvenserna av mina handlingar. jag vet ju faktiskt inte vad jag vill. alla kräver jämt att jag ska ge tid, men är adlrig beredd att ge mig...
det kanske finns en tid för allt som sker under himlen, men min tid den lär ju aldrig komma.