Direktlänk till inlägg 20 juli 2010
Nu är det Lillemor som talar i denna upplaga, det fjärde av sitt slag. Ska jag vara gravallvarlig så måste jag börja med att erkänna att denna kväll startade i kaos och panik, åtminstone för min del. Den började redan klockan 8 på allstar med Johan och jag skulle inte dricka, inte alls var planen. Man skulle kunna tro att allt slutade lyckligt där men efter oräkneliga shots och drinkar i överflöd så blev det bara för mkt. Det slutade med att jag tog till flykt och vad gör Lillemor Anna Holmberg då? Jo, hon kontaktar räddaren i nöden, den bästa hon känner; Ida Larsdotter! Ida anländer som ett spjut runt 12 snåret med gråa blixten och hämtar både Lillemor och vindunk och flyr till det förlovade landet även kallat carlshem. Nu mår Lillemor ganska så mkt bra, klockan börjar väl närma sig 6 om jag inte tar helt fel och vindunken är för länge sedan uppdrucken. Lillemor har hunnit få i sig både öl och whiskey sedan dess och humöret är på topp, dock börjar sömnen sakta men säkert smyga sig på. Det enda jag egentligen skulle ha sagt har inte ens nämnts än. Jag vill säga till alla där ute att män är det bästa och värsta som denna värld har att erbjuda. Vi må älska dem men ändå önska att vi kunde hata och leva utan dessa hemska och otäcka, rent av onda människor. Det är inte mer än fruktansvärt, och som summan av kardemumman avslutar jag bara med att säga att karlar kan få vara, stå över eller helt enkelt bara ställa sig sist i ledet. Jag har larsdotter och just nu är det allt jag behöver! På onsdag åker vi söder över och skrämmer slag på götet, det kan bli spännande för oss men mest spännande blir det nog ändå för dom stackars göteborgarna. Nej, vi kommer ha fruktansvärt kul och vara klappfulla (som för den delen är mitt absoluta älsklings-junseleord) värre än någonsin.
jag tror att detta räcker från mitt håll, jag är nöjd. punkt slut.
(att jag älskar IDA borde jag inte ens behöva nämna i detta blogginlägg, än mindre i denna blogg för det borde alla trogna bloggläsare vid detta lag redan ha insett!)
masssvis med kärlek och en uppmaning om att ta hand om varandra blir slutordet, Lillemor Holmberg är nöjd nu.