Direktlänk till inlägg 26 januari 2011
för å få nilsson på rätt köl, återstod de bara en sak för mej å göra. ja fick för mej å personligen coacha henne. första steget blev å skaffa na ett jobb. å då fanns det, som ja såg de, bara ett möjligt alternativ, (ja mena, man få ju va lite realistisk å se till va människan kan) efter att jag planlagt i flera timmar kom resultatet av detta att bli städkärring på forum junsele! jag kommer naturligtvis att finnas vid hennes sida som arbetskollega. ja tänkte ju åka snålskjuts på hennes framgång.
de skulle ju passat perfekt. de som dock va lite mer negativt i kråksången, de va att vi inte tycks ha dom kvallifikationer som krävs! ja mena, hur e de möjligt!?
ja ha städa många gånger när ja vare i princip nykter... å nilsson bo ju ilag me flera av de otäcka könet i form av katter, hundar, en stor karl, å en liten karl, så hon vet minsann åxå va arbete innebär.
vi vill ju helst ta et jobb där vi få arbetsro, där de int e en massa karlar som glejm på oss. såna som klä av oss me blicken. för de bruk dom göra. därför undviker vi simhallar, icabutiker, busschafföreri, snickarbranschen, systembolaget & andra platser där diverse män flockas!
men naturligtvis gick den plan i stöpe han å. jaa då e de bara å börj om igen.
vi få sitt hemme å lyssna te lasse karlsson, de finns aldri nån som spela så högt som dom ä, för bassisten där sa att han bry sej int om nilssons öga. han sa "ja bry int nåå om ä där öga ä, de ä dej ja älsker nilsson!"
nästa steg e å få iväg na på en så kallad suparresa, utan sup naturligtvis. vi ha ju ett visst ansvar jäntemot våra medmänniskor.
länge leve småstadsliv!
/lillrokki