Direktlänk till inlägg 16 juni 2011
nu saknar jag mitt barn så mycket & vill att de ska komma ut. och så saknar jag marcus. nu är slutet så väldigt nära & då vill man bara va med folk man tycker om & försöka vårda psyket å försöka att inte bli upprörd. men de e svårt när sömnen är oregelbunden & man inte kan röra sej.
jag känn mej långt ifrån fri då ja som e så van å göra de emsta själv, inte klara av å göra nästan nå, typ klättra på stolar för å komma åt nå som e högt upp, bära saker, gå normalt i trappen, raka bena eller sitta på en pinnstol utan att ryggen gå av. å nu ligg ett utbrott nära tillhands. ja kom närmligen inte in i duschkabin hemma!! inte åt nå håll! ja gett plocka bort glase för å kunna duscha, så ordentlig hydda ha ja skaffa mej nu.
å nu kom nå som säkert kom å roa många av er- nu väger jag 100 panner!
å de e ju inte enbart muskler som man kanske kan tro...
men trots detta kom ja just in från en 1 mils cykeltur. så vi kämpa på ja å bihanget.
de vart de ju trots allt ett småroligt inlägg ändå, fast de e jättejobbigt. mest att marcus inte e här me mej. men förhoppningsvis bli ja lite gladare imorn då han kommer å vi få ha helg tillsammans :)
/lillrokki & lilla bihanget