Direktlänk till inlägg 18 januari 2012
I'm beautiful in my way
'Cause God makes no mistakes
jag är lite besviken på mej själv. jag tittar mej för mycket omkring. jag har brytt mej förmycke. ja ska va så fruktansvär härlig å skön å kul framförallt. jag har haft den här bloggen i snart 5 år & bara levererat en massa nöjesläsning till er alla. men nu e de slut på det. jag har gjort slut med den sidan av mej. inte helt. men nu ska jag börja skriva det jag faktiskt vill skriva & de ja tänker på. ja tänk använda bloggen till de den e tillför- att ventilera. sen om de råka bli skoj ibland då e de väl bara en bonus. för ja ä kul. kul å titta ÅXÅ...ha ja ju kommit fram till idag:
ja va på spinning ikväll. kanske jobbigaste passet hittills. allt detta berodde på en karl. en mycket mumsig sådan. för att sympatisera med min goda vän nilsson som nu finns ute på köttmarknan till ert förfogande, har ja tagit ett visst avstånd från manspersoner. därför blev jag lagomt irriterad då jag insåg att de va just en sådan som skulle leda spinningpasset.
efter bara nån minut övergick den här irritationen till lycka. karlsloken va ju en riktigt good looking pajk å dessutom verka han så hurting å trevlig å lång. så ja trampa ju på extra för ja ville göra ett gott intryck. jag vill understryka att ja ha inga som helst bad intentions med denne man, utan de va mest för min vän & nyblivna singelmamman nilssons skull. ja ville helt enkelt inte framstå som otränad. speciellt inte eftersom jag lätt va yngst på passet. så ja trampa å kämpa å tillslut insåg ja hur osexig ja måst ha framstått. svett e ju inge mysigt. de e de värsta ja vet. å vettu de bara rann ju om mej.
å då hann ja ju åter igen bli lite irriterad. hur fasen kan dom ha en töcken en hunk te ledare. å unga va han å. under 30 iallafall. han hade ju fått mej å trampa skiten ur mej själv. å till råga på detta så insåg ja ju att ja inte hade raka bena samt att ja va vitast i skinnet av alla. alla 40 åringar e så brun å fräsch å smal. där kom ja me mina stickiga bleka ben å min muffinsmidja. så då ja komme hem å la mej i bade så raka ja bena. MOT MIN VILJA egentligen känns de som! så här i efterhand känn ja att de va mitt dåliga omdömme som gjorde de å ja kände lite "jaha, å va skulle de här va bra för?"
ja vill ju åxå framstå som en ung, snygg, rakad mamma. men de e ju just de- JA Ä JU MAMMA. all min vakna tid gå ju åt att tillfredsställa denna lilla pärla jag satt till världen med hjälp av (just de...) EN KARL.
de e ju de ja säg. dom här karlarna dyk ju upp överallt. så de verka som ja få acceptera att dom finns. men ja tänk inte raka bena för dom. utan skulle de råka bli att ja gör de nån gång, då tänk ja göra för min egen skull. ja tänk raka bena för att de e gött mot täcke då ja lägg mej i min nybäddade säng. ja kanske eventuellt tänk sola, men de e för att huden ska gå ihop me min foundation å ja tänk träna för ja vill minsann va stark som pippi långstrump! jag vill kunna bära tungt både inuti ida & utanför ida.
de finns som inte mycke utrymme för skönhet i mitt liv. men man gör så gott man kan efter förutsättningarna man ha. ja skulle önska att ja hade mod att stå naken som herren skapte mej, som adam & eva å känna mej sådär vacker å härlig trots benstubb, ostyrligt hår å avskavt nagellack. men inte ens de klarar jag inte. utan man ska kräva så mycke av sej själv. hela jäkla tin. så de e därför ja sitt här å e lite småförbannad. å allt börja me den där karln som höll i spinningpasset.
gud gör inga misstag. å ja är älskad av dom som faktiskt SKA älska mej. framförallt av den lilla pärlan som orsakat mitt kroppsliga ras & förfall. hon älskar mej villkorslöst & ler mot mej varje morron jag plockar upp henne ur hennes säng. största feta leendet som säger: "mamma jag älskar dej, trots att du e lite ful, stubbig & lite tjock ibland"
/lillrokki