Direktlänk till inlägg 8 oktober 2012
För ett år sen då folk tränade "för att dom tycker de e såå roligt" då tänkte jag *host*-bullshit! Jag tränade själv men de va ju för att gå ner dom 22 rackarns gravidkilona lyckan att klämma fram en bäbis kostade.
Inte för att jag njöt genom förlossningen. Ni som inte fött och frågar "gör det ont...?" Ja va fan troru de känns å klämma ut en människa?
Men de måste göras. De e ju inte som ett fylle one night stånd där man kan dra sej ur när man börjar nyktra till. Det kan ju va en rockstjärna man trycker fram genom vaginan, så där å då gå de ju inte å ångra sej.
Man vill ju liksom inte va den som missunnade världen den nya Jimi Hendrix bara för att de gör ont... (i 14,5 timme!)
Hade det varit en vänsterpartist däremot hade jag nog knipt igen.
Kilona skulle iaf bort och här stod jag nu ikväll på ett bodypump pass å känner mej inte bara som att jag uppnådde gravidkilo målet, utan jag känner mej frisk. På snäppet till hälsosam. Och vet ni, jag njuter. Jag tycker de e ROLIGT!
Nog för att jag är långt ifrån hjärtkirurg eller värsta matematikern, men min kropp är iaf i prima skick. Jag kan lyfta berg och vem vet... (dom dagar Alma inte skriker, drar ut hela köksskåpet, inte hatar att åka tåg och barnvagn å då hon sover kan jag känna följande: ) en dag kommer jag att fö ett till barn, å ett till, å ett till å varje gång kommer både kroppen och psykej starkare.
För man klarar vad man vill om man vill. Å kan man inte, då är det inte meningen. Å jag tror dessutom att jag är en rätt så bra mamma :) (en soon to be musklig sådan)