Direktlänk till inlägg 12 oktober 2012
Det finns en sak som trots att man alltid kan va säker på det, alltid gör en lika överraskad. Å de är när man inte tror att kan bli värre, då är det precis de de blir- ÄNNU värre!
Jag vill verkligen inte gnälla, men det e ju så svårt å låta bli! Jag har en viadomstand som MINST sagt kärvar!
Nu har jag fått en jourtid på vårdcentralen. Inte för tanden, den e mitt minsta bekymmer. Så tänk då vilket helvete jag då har (man ska skoja å skratta även i nedförsbackarna som pappa alltid sa)
Men fråga mej inte VAD som är fel med mej. De fråga kärringen som skulle boka in mej på VC åxå, men vafan jag sa ju de åt Na att "de e ju de jag inte vet!"
Men äre nån gång man varit nära dödsbädden förutom på förlossningen så förvånar de mej inte om de e nu. De jag vet är att de kommer i vågor å sköljer över en som en baksmälla. Med den detaljen att man inte ens hade trevligt igår.
Ikväll har jag lovat Alma pizza. Hon gillar kanterna. Gud vad vi kompletterar varann bra...som Dunder Karlsson å Blom.
Tja!