Direktlänk till inlägg 30 november 2014
Det suger (ursäkta) horsedick å va förälder när man är en sån där "varannan vecka"- förälder. I å för sej är det jag som är mitt barns tjatmoster, trygghet, kontroll, den som lär henne rätt och fel, den som köper kläder och föder henne, den som hämtar och lämnar på dagis samt sen som vet vilka som har hand om henne oå dagarna genom att både hämta och lämna samtliga dagar på förskolan.
Däremot blir jag berövad de allra vackraste stunderna- vissa helger. Dom stundetna man verkligen VILL och har MÖJLIGEN att lägga energi på sin avkomma och perfekta avbild. Jag måste, på tider som minst passar mej och mitt barn, skicka iväg henne i en bil en fredagkväll när andra stressade bilförare gärna gasar lite extra. Vi bor även i det lömska landet Sverige med delstaten Norrland, där regn och minusgrader ofta tar varann i hand och förrädiskt tänker att "här ska vi jävlar döda många stressade familjer ikväll" och lagom till Idol ligger man där i diket och förstrött undrar varför vi inte valde tåget istället. "Nä just det, det går ju aldrig! " säger man till sig själv.
Nu sitter jag och min älskade på tåget tillbaks hem, för inte nog med att man blir av med henne på fredan, man ska ta sej 10 mil på sämsta tid på söndag för å få tillbaks na!
Det är de sämsta med å va förälder- att det finns fler av min sort.
/Ego- mum.