Direktlänk till inlägg 17 februari 2008
ja tyck man få snusa då saker gå ont. ja bli trött. trött på folk, trött på människor, trött på tabletter å på att man int få åka skoter, å på folk som ä kär å på folk som gå bibellinjen å på internet å alla jävlar.
ja ha ett paket digestive som ja fundera på å sprätta. fast mat ä ja int nå förtjust i. de va ju mer förr man gjorde sånt. åt sej te döds. nu få man spela hårdrock te örona gå av å int dö man tå de heller.
de e jobbigt å se allt suddigt, å va yr å trött hela dagarna. sov ä de enda ja ä bra på nu, helt plötsligt. förr va de tvärtom. saker bara förändras hela tin. man hinn som aldrig vänja sej. mitt liv ä lite som tekniken. med undantaget att ja inte vet om de gå så värst framåt. man bli ju som aldrig nöjd. å andra sidan, ja ha ju mitt digestive om de skulle kännas alltför jävligt.
de e ju sant att man alltid ha röven bak.
japp rock on/ Larsdottirii