Idag blev det räksoppa med sting. Ska försöka ta mej bort på gymmet för de va evigheter sen. Men jag känner mej piggare idag. Inga värsting förkylningar eller trött anfall.

Äter middag bredvid ett badkar. Då tidsoptimerar man helt ok tyck jag :)

Sista bilden är för Babsens skull ;)

Nästan som att ordet HÄRLIGT passar.Sitter hos Marcus med ett glas rött å läser IKEA katalogen medan han jagar å matar Alma samt städar efter henne å alla chilinötter hon gällt över golvet och ropar: "Alma...Alma nej!! Kom hit!"

Härligt att se andra arbeta. Nu ska jag läsa vidare :) trevlig kväll ;)

Det finns en sak som trots att man alltid kan va säker på det, alltid gör en lika överraskad. Å de är när man inte tror att kan bli värre, då är det precis de de blir- ÄNNU värre!

Jag vill verkligen inte gnälla, men det e ju så svårt å låta bli! Jag har en viadomstand som MINST sagt kärvar!

Nu har jag fått en jourtid på vårdcentralen. Inte för tanden, den e mitt minsta bekymmer. Så tänk då vilket helvete jag då har (man ska skoja å skratta även i nedförsbackarna som pappa alltid sa)

Men fråga mej inte VAD som är fel med mej. De fråga kärringen som skulle boka in mej på VC åxå, men vafan jag sa ju de åt Na att "de e ju de jag inte vet!"

Men äre nån gång man varit nära dödsbädden förutom på förlossningen så förvånar de mej inte om de e nu. De jag vet är att de kommer i vågor å sköljer över en som en baksmälla. Med den detaljen att man inte ens hade trevligt igår.

Ikväll har jag lovat Alma pizza. Hon gillar kanterna. Gud vad vi kompletterar varann bra...som Dunder Karlsson å Blom.

Tja!

Beställde en bok som jag och Linn hade då vi var små. Den ska jag läsa för Alma ikväll. saknar henne skitmycke. Flickan i boken påminner om Alma- jättebra å jättesöt!

Jag är sjuk idag. I huvet. Å yr. Men jag har sovit på förmiddan å fått i mej två mackor till lunch.

usch!

ikväll har jag varit på mitt andra föräldramöte som förälder. den här gången kände jag mej om möjligt ännu dummare än sist.

alla sitter och pratar under fikat, prat prat prat. alla pratar med varann utom med mej.

för jag känner ingen. alla andra verkar känna varann och rent umgås.

men inte med mej. skulle nån mot förmodan få för sej att bjuda in mej i ett samtal (antagligen för dom tycker synd om mej som är 10 år yngre och har dålig klädsmak) så går det inte. jag kan inte för jag är trött, och ser i kors med ögonen.

så jag satt där och drack kaffe ur en plastmugg å åt snoddas å log åt antingen mammagänget som pratade om att flytta till hus för dom väntar fler barn, eller på högerflanken där papporna pratade om golf och självsugande dammsugare. men då va man tvungen att plocka bort alla trösklar sa dom. jag kan ingenting om golf, men det påstods kosta en del. så jag tog en kopp kaffe till.

de gå vattkoppor på dagis. pricken över i:t om är ida, är om ida skulle få dom där prickarna. å har man hatt vattkoppor en gång som barn, å sen få de igen som vuxen, då kallas de bältros. å är man då pensionär eller gravis kan de va livsfarligt. jag kanske borde börja med golf ändå.

alma är iallafall en kul prick. framförallt tycker hon nog det själv. lite roar barnen.

kolla själv:

Bara jättelugn kväll framför tecknade Pettson å tomtemaskinen.

Å så jag saknat Alma idag!

För ett år sen då folk tränade "för att dom tycker de e såå roligt" då tänkte jag *host*-bullshit! Jag tränade själv men de va ju för att gå ner dom 22 rackarns gravidkilona lyckan att klämma fram en bäbis kostade.

Inte för att jag njöt genom förlossningen. Ni som inte fött och frågar "gör det ont...?" Ja va fan troru de känns å klämma ut en människa?

Men de måste göras. De e ju inte som ett fylle one night stånd där man kan dra sej ur när man börjar nyktra till. Det kan ju va en rockstjärna man trycker fram genom vaginan, så där å då gå de ju inte å ångra sej.

Man vill ju liksom inte va den som missunnade världen den nya Jimi Hendrix bara för att de gör ont... (i 14,5 timme!)
Hade det varit en vänsterpartist däremot hade jag nog knipt igen.

Kilona skulle iaf bort och här stod jag nu ikväll på ett bodypump pass å känner mej inte bara som att jag uppnådde gravidkilo målet, utan jag känner mej frisk. På snäppet till hälsosam. Och vet ni, jag njuter. Jag tycker de e ROLIGT!

Nog för att jag är långt ifrån hjärtkirurg eller värsta matematikern, men min kropp är iaf i prima skick. Jag kan lyfta berg och vem vet... (dom dagar Alma inte skriker, drar ut hela köksskåpet, inte hatar att åka tåg och barnvagn å då hon sover kan jag känna följande: ) en dag kommer jag att fö ett till barn, å ett till, å ett till å varje gång kommer både kroppen och psykej starkare.

För man klarar vad man vill om man vill. Å kan man inte, då är det inte meningen. Å jag tror dessutom att jag är en rätt så bra mamma :) (en soon to be musklig sådan)